En månad. 28 dagar.

Det är helt sanslöst hur fort tiden springer förbi ibland. Det som länge har känts som en evighet är nu endast en månad, eller 28 korta dagar, bort. 28 dagar som förhoppningsvis kommer vara fyllda till bredden med galna upptåg, mysiga tjejkvällar och ordnande. Allt för att jag ska kunna stå där på Göteborg City Airport den 27e mars och vara fullständigt redo (eller åtminstone så redo det går att bli…).

I mitt förra inlägg skrev jag om de val jag stod inför; Barcelona eller Bogotá. När antagningsbeskedet från skolan i Barcelona damp ner i brevlådan, så stod det klart att ödet inte ville ta mig dit. Och eftersom jag tror stenhårt på ödet, så blev jag istället glad över, och övertygad om, att det var till Colombia jag skulle!

Dock är det fortfarande en hel del som behöver falla på plats. Det antal bollar som jag försöker hålla i luften just nu skulle nog kunna ge mig en plats i Guinness Rekordbok. Är det inte bankbesök eller telefonköer, så är det inköp, packning eller funderingar kring framtiden som står på agendan. På fredag är dock sista dagen på jobbet, så därefter får jag förhoppningsvis lite mer tid till att kasta iväg bollarna, en efter en.

Förresten. Om kaoset inte var totalt redan tidigare, så impulsköpte jag och min gamla resekompis Clare varsin flygbiljett igår som grädde på moset. Det betyder att jag nu även har en två veckor lång Kuba-resa i maj att planera, drömma och längta till! Ja, jag vet morsan, jag är hopplös…

I vilket fall. Om jag ska försöka sammanfatta mina känslor just nu så kan man säga att det är kaos… Ett kaos med fjärilar. Vilken härlig känsla!