Stad i ljus, men det blev ingen dans i neon

(Förlåt för rubriken. Har hjärnstillestånd och detta var det absolut bästa jag kunde komma på. Säger inte så lite…)

Efter naturupplevelsen runt Guilin så styrde vi vår kosa mot vårt sista stopp; storstadspulsens och de extravaganta skyskrapornas Shanghai. Kort och gott; Lite mindre kinesiskt och lite mer internationellt. Utmed de stora huvudgatorna slåss de välkända kafé-, mat- och klädkedjorna och dess neonskyltar om uppmärksamheten med lyxhotellens pråliga fasader. Dock räcker det att vandra iväg något kvarter därifrån för att möta det som man vid det här lagret varit tvugna att vänja sig vid; fattigdomen, skräpet och tiggandet. Men kanske framförallt; hopplösheten.
För att inte fylla hela bloggposten med funderingar kring Kinas politiska prioriteringsfrågor, så byter jag härmed spår. Och inte till vilket som helst, utan till höghastighetsspåret mellan Shanghai och Hangzhou. Att sväva fram de 180 kilometrarna mellan de två storstäderna tar inte mer än fyrtionio (49!) minuter och resten kan ni räkna ut själva. Kan dock ge en liten hint: det går snabbt!!
Innan vi steg på fick vi dock se prov på kinesernas omåttligt osvenska kösystem, där den som knöar och hetsar mest är den som vinner. Svenska som vi är så stod vi där snällt och såg på spektaklet när några hundra kineser blängde, trängde och knuffade sig fram till biljettkontrollen. Till slut klev så även vi på det tidigare nämnda tåget, antagligen lite mindre mörbultade än de övriga… Okej, slut med sidospåren. Resterande följer i kronologisk ordning.
Väl framme i Hangzhou gick det dock inte som tåget att hitta omåttligt populära Västra sjön. Mamma får gärna skylla på min och pappas vilja att freestyla utan karta och kompass, men efter en timmas rundvandring, där den största vattenkällan vi såg var ett litet brungrumligt, artificiellt vattendrag, så gav vi upp och hoppade skamset in i en taxi. Väl framme insåg vi att söndagar inte är bästa dagen för en lugn och stillsam promenad längs Västra sjöns strandpromenad. Ungefär lika många kineser som Borås population hade dagen till ära valt att spendera den enda lediga dagen utmed samma strandpromenad. Men vi valde att se förbi det (och den på grund av dimman obefintliga utsikten) och njöt istället över att vandra runt och se på människor. Som för övrigt verkade minst lika nöjda över att se (och smygfota) oss!
Under vår vecka i Shanghai hann vi även med…:
* …ett besök i de många trädgårdarnas stad, Suzhuo, där vi vandrade runt i timtal och beskådade bonsaiträd, byggnationer och vacker natur i alla dess former.
*…en stadsvandring bland gammalt och nytt; från Yu-trädgården och ”China town”, till besök i de stora shoppingcentren, Orient Pearl tower och ”Framtidsmuséet”.
* …att bli omåttligt trötta på alla försäljare av alla möjliga sälj- och osäljbara prylar, som på nått underligt sätt verkade tro att vi kunde dö för en färgglad kam, skirollers, ”Rolex”-klocka, barnkläder eller varför inte en fake-tågbiljett. Kreativiteten är det åtminstone inget fel på.
Efter lite drygt tre veckor tillsammans är det så dags att säga hejdå till mor och far när vi imorgon åker åt skilda håll från Pudong International Airport. För min del blir det till sydligare breddgrader; Cebu och Filippinerna står på programmet. Förhoppningsvis med mer sol och bad. Och slapp, för det har det inte blivit så mycket av det senaste!