Regn i paradiset

Okej. Nu tar jag det personligt. Vartän jag styr min kosa så verkar jag ha ett stort, grått regnmoln svävandes över mig som en balong. Eller är det helt enkelt så att jag besöker Filippinerna under helt fel årstid? Det förtäljer inte historien…
I vilket fall… Sipalay var, trots regnandet, ett riktigt härligt ställe utmed Negros västkust. Den vackra, tomma stranden Sugar beach var välsignad med endast fåtalet enkla ”resorts”, trevliga människor och därmed en skön atmosfär. Invånarna i den lilla byn en kort promenad bort är inte direkt vana med turisters närvaro, så när vi tog en promenad bland husen för att ge barnen lite godis, så blev vi bemötta med en viss avvaktan. Några undrade varför vi vandrade runt där, några barn började gråta medan andra bröt ut i ett stort leende när de såg oss komma. Och en del föräldrar räckte fram handen och ville minsann också ha några karameller!
Efter några nätter i det lugna Sipalay så tog jag mig vidare norrut, via en övernattning i den oerhört ointressanta, medelstora staden Bacolod för att tillslut komma fram till nästa destination; Boracay. Om vistelsen i Sipalay, och då i synnerhet Sugar Beach, var lugn, stillsam och gemytlig, så var den i Boracay totala motsatsen; energisk, händelserik opersonlig. Att den snövita stranden utmed det turkosa vattnet var kantad av allt från Starbucks till ”shoppingcenter” säger allt. Men å andra sidan så var det skönt att komma till ”civilisationen” för några dagar och bara njuta av att faktiskt vara turist.
Efter några dagar fick jag dock nog av nyrika ryssar, turförsäljare och allt dunka-dunka och bokade ett flyg till Puerto Princesa på ön Palawan i Filippinernas västra delar, där jag befinner mig nu. Imorgon beger jag mig dock vidare norrut för några härliga dagar i en av huvudattraktionerna; El Nido och den omtalade Bacuit arkeopelagen. Där i krokarna spelar dem för övrigt in nästa omgång av Robinson om några dagar. Man kanske skulle råka gå vilse och hamna mitt inne i lägret, och bli en joker?