Finfint avslut bland Calamian-öarna

Efter att ha haft en helt underbar vistelse i El Nido, så var jag helt övertygad om att mina dagar där skulle bli den största behållningen under mitt besök i den lilla ö-nationen mitt ute i Stilla Havet. Så fel jag kunde ha!
Nu, så här med facit i hand, så tror jag bestämt att snorklingen, stränderna och priserna var ytterligare något snäpp bättre kring Calamian-öarna och huvudstaden Coron, fyra timmars båttur norrut från El Nido. Staden i sig var kanske inte den charmigaste jag varit i, men på något sätt tog jag den ändå till mig. Kanske var det atmosfären, de i stort sett turistfria gatorna, alla färgglada båtar i småbåtshamnen och alla de fullpackade bazaarerna nere vid det i annars så tomma torget, som tillsammans gjorde sitt för att övertala mig.
Huvudanledningen till att de flesta turisterna tar sig till Calamian-öarna är de nio japanska krigsfartyg som, efter beskjutning av amerikanska flottan, vilar på havets botten kring öarna. Eftersom mina lungor inte tillåter dykning, så fick jag dock snällt nöja mig med snorkling vid ett annat skepp, ett japanskt fraktfartyg, som befinner sig på bara några meters djup. Kanske inte riktigt lika omvälvande, men det verkade inte fiskarna bry sig så mycket om… Sammantaget efter två heldagar under ytan så tror jag bestämt att snorklingen här är bland den bästa jag varit med om. Svärdfiskar, Nemos, Blowfiskar, vackra koraller, fiskstim som nyfiket följer efter och kaxiga småfiskar som minsann vill jaga iväg en… listan kan göras lång. Inte blir det sämre när man efteråt vandrar upp på den kritvita sandstranden och inser att man har paradiset i stort sett alldeles för sig själv…
Men alla sagor har ett slut, och imorgon påbörjas förhoppningsvis en ny. Vietnam, here I come!