Lazy days in Valparaiso

Efter all aktivitet (nåja…) och vackra vyer i Patagonien och Sjödistriktet så satt ett brejk i Valparaiso och det närliggande Viña del Mar som en smäck. Lata dagar på stranden har varvats med stadsvandringar genom mysiga gränder och fascionabla avenyer, nödvändig shopping, god mat och så lite partaj som pricken över i.
Vårt besök i Valparaiso började dock med en oplanerad sightseeing-tur runt stan. Efter att ha fått klara direktiv över hur vi skulle ta sig till hostelet, så hoppade vi på en av de många och trånga lokalbussarna och berättade för chauffören vart vi ville av. Väl av bussen började vi dock lyckligt ovetandes att vandra åt helt fel håll. Efter trettio minuter i ständig uppförsbacke, med lika många frågor om vägen och med minst tjugo kilo på vardera rygg, så gav vi upp och hoppade, efter att ha frågat om pris, in i en av de många taxibilarna som finns i stan. Där kunde sagan fått ett lyckligt slut, men inte för Helena och Cornelia en dag som denna. Istället såg vi snart hur ett stort frågetecken började växa fram även över taxichaufförens huvud och vi förstod snart att han var ungefär lika vilsen som vi. Efter många om och men kunde vi dock tillslut hitta fram till vårt hostel, Hostal Casa Verde Limon, och taxichauffören var nog ungefär lika nöjd som vi över att ha hittat fram. Och i samma ögonblick som vi gick in genom dörrarna så förstod vi att klientelet drastiskt ändrats på turisterna. Från att det senaste mest stött på naturnördar (som oss) så var hostelet nu istället fyllt med yngre och partyglada människor. Omväxling förnöjer brukar man säga, och det ligger nog någonting i det, för som vi har trivts!
Efter några härliga dagar här, beger vi oss snart iväg på en behaglig tjugofyratimmars bussresa till Calama, för att där byta buss och ta oss vidare till San Pedro De Atacama – vår sista anhalt innan Bolivia. Som jag längtar efter att andas lite boliviansk luft igen! Och min plånbok längtar nog också!