Bråda dagar…

På något sätt känns det allt som vi jobbar lite i motvind just nu..
Det hela började i söndags kväll när vi, två timmar senare än planerat, anlände till Calama och därmed missade den sista bussen till San Pedro de Atacama. Istället för att få en lugn kväll på vårt redan bokade hostel där, var det därmed bara att börja leta efter hostel i Calama istället. Calama som förövrigt inte fått några vidare smickrande omdömen från något håll.
Som tur var mötte vi två Nya Zeeländare som var i lite samma sits som vi och tillsammans bestämde vi oss för att åka till ett hostel som de fått rekommenderat till sig. Efter många om och men fick vi tillslut varsitt rum och kunde få oss en god natts sömn. Igår morgon tog vi oss så vidare mot vårt sista stopp i Chile – San Pedro de Atacama. Efter att ha vandrat runt en stund i den turistiga men ganska mysiga ökenbyn så bestämde vi oss för att boka in oss på en liten rundtur till sjön Cejar, där salthalten är högre än trettio procent – vilket därmed gör att man flyter. Självklart val att ta med sig en vattentät kamera, tänkte jag och tog fram min väska. En väska som dock inte längre innehöll någon kamera. Med alla prylar ur väskan och fortfarande ingen kamera så blev jag totalt nedslagen och den annars så uppskattade turen till Cejar blev istället till en lång väntan till att komma tillbaka till hostelet igen. Andra kameran att försvinna på lite drygt en månad – och jag ser bara resepengarna segla förbi i en rasande fart.
Efter en lång joggingtur i morse, och med ett smidigt besök på polisstationen så kändes dock allt betydligt bättre. Och i morgon bär det av, via laguner i alla dess färger, gejsrar, flamingos och öken, till vår slutdestination – saltöknen i Uyuni. Andra gången gillt, och förhoppningsvis har då även vinden hunnit vända!