All by myself

När jag funderar kring städer i Sydamerika som berört mig mest, så är La Paz helt klart en av dem som jag osökt kommer att tänka på. Staden som många resenärer älskar att hata, har på något sätt en speciell liten plats i mitt resehjärta. De vindlande gatorna, de många färgglatt klädda kvinnorna, kontrasterna mellan rikt och fattigt, det behagliga klimatet och de många små stånden som utmed gatorna säljer allt mellan himmel och jord (vilket i detta fall betyder allt från godisbitar och telefonkort till skokräm och gångjärn), blir enligt mig till en härlig Gott & Blandat-påse med lagom mycket sött och salt.
Efter några härliga dagar tillsammans i den myllrande, men ack så charmiga miljonstaden, vaknade jag dock i morse upp till ljudet av Helenas väskpackande. Våra två månader tillsammans har verkligen sprungit förbi, och det var dags att säga ”Auf Wiedersehen”. Tillsammans har vi fått många skratt, hittat på en hel del knasiga upptåg, fällt någon enstaka tår och samlat på oss en hel bunt minnen för livet. Hennes äventyr forsätter nu med några härliga dagar runt Titicacasjön, därefter vidare till Cusco och Inkaleden, för att sedan fira jul och nyår i New York. Om ni vill kan ni följa hennes fortsatta äventyr här: Helenas trip
Själv blir jag kvar här i La Paz till den trettonde, för att landa lite, uträtta ärenden och jobba på mina skoluppgifter som jag tyvärr hamnat makalöst efter med. Därefter tar jag mitt pick och pack och åker vidare till Guayaquil, Ecuador, för att där snarast möjligt hoppa på en buss som tar mig vidare till kusten. Beachhäng nästa!