Skilda världar

Det är inte varje dag man får möjlighet att besöka en massajby uppe i Tanzanias högland. Under min resa läser jag passande nog ’Den vita massajen’ och förundras över hur en vit kvinna från Schweiz kan finna sig i att lämna sin trygga tillvaro för ett spartanskt liv med folk som talar ett för henne obegripligt språk och där tillgång till vatten är i stort sett obefintlig under långa perioder. Efter att ha sett hur livet går sin gilla gång hos massajerna så kan jag dock till viss del förstå henne. Livet där kretsar allt som oftast om våra basbehov såsom mat, tak över huvudet och gemenskap, och inte kring de senaste tekniska prylarna, vilket fik som har godast bullar eller vilka skor som passar bäst till den nya klänningen. Men å andra sidan så kan jag inte påstå att jag är avundsjuk på deras tillvaro, där minsta lilla göromål i och med bristen på vatten och andra förnödenheter. Dock skulle jag gärna implementera lite av deras värderingar i mitt svenska vardagsliv. Men det är svårt… I vilket fall, besöket var både lärorikt, spännande och roligt. Vi fick besöka en riktig manyatta, se massajernas vackra beklädning och utsmyckning, vara med i krigarnas ”hoppdans” och se glädjen i barnens ögon när de stolt fick sjunga ”Jambo jambo-sången”. Skilda världar, men med samma egentliga grund till verklig glädje.