Tiden är kommen

Så var det äntligen dags, för mitt livs äventyr! Jag kan inte riktigt beskriva i ord alla tankar och känslor som far genom kroppen just nu, men om jag ska sammanfatta det i ett ord så tror jag att det som passar bäst är Spänning!

Om lite mer än tre timmar sitter jag på flygplanet, men jag kan inte fatta att det som händer nu är ur mitt riktiga liv. Det känns fortfarande som att jag snart kommer vakna upp ur drömmen och att allt är precis som vanligt. Jag har dock nypit mig ett antal gånger i armen…

Många har undrat om jag verkligen kommer klara mig själv och under så lång tid. Jag är alldeles säkert på att resan inte alltid kommer vara en dans på rosor… Det kommer finnas dagar då jag helst av allt bara vill hem och träffa familj och vänner igen och det kommer även finnas dagar då jag undrar vad sjuttan jag har gett mig in på. Men samtidigt kommer jag uppleva så himla mycket, träffa så många intressanta människor och se så många vackra platser. Eftersom jag åker själv så kommer jag dessutom få se precis de saker jag vill se, när och hur jag vill. Visst är det tuffare att åka själv, men samtidigt så lär man sig så fruktansvärt mycket mer om sig själv på det viset. Och man brukar ju säga att en ensam backpacker aldrig reser ensam…

Med de här orden så är det nu alldeles strax dags för mig att påbörja min resa. Ensam, men aldrig ensam!

Med förväntningsfulla hälsningar
/Cornelia